När jag var tio år fick jag för mig att jag ville ha en katt. En liten söt kissekatt som är så liten att man nästan kan stoppa ner den i fickan. Egentligen så hade just katter aldrig varit mitt favoritdjur direkt, utan det vara snarare hundar som var. Vi brukade nämligen passa en hund. Vars husse var en god vän till familjen. Därför så var hela familjen en mer hundfamilj än förtjusta i katter. Men hur som helst, nu var det katter jag gillade och en katt ville jag ha.

Då jag var väldigt tjatig och grinig som barn, fick jag till slut min vilja igenom. Nu behövde vi bara hitta ett ställe där de hade små nyfödda kissekatter. Det visade sig som tur var inte vara särskilt svårt, och några veckor senare så åkte vi ut på landet för att hitta just den katt som skulle få bli en medlem av vår familj.

Men innan vi gjorde detta så var vi givetvis på djuraffären och köpte massa spännande katt tillbehör.  Det är ju trots allt en hel del saker som katten behöver för att den ska må så bra så möjligt. Allt ifrån massa roliga leksaker till en fin liten matskål.

Hur som helst, när vi väl var framme var där i princip katter överallt. Stora, små och nyfödda söta katter. Man kunde nästan tro att de som bodde där avsiktligt födde upp katter, men tydligen så var det bara en slump att de hade så många katter. Plus att deras grannars katter brukade besöka deras gård ganska ofta. Vi fick gå in i ett hus som påminde om ett växthus. Där växte alla möjliga sorters växter, och allra, allra längst in i en liten korg låg där en katt och alla hennes små kattungar. De var naturligtvis hur söta som helst och man ville ju bra äta upp dem. Nästan direkt så såg jag vilken katt som skulle komma att bli vår egen. En vit liten sak, med bruna små spräckliga prickar på magen. Den var nog helst klart sötast av dem alla.
Den följde sedan med oss hem, och den fick namnet Trulsa. I dag tio år senare är Trulsa vår egen lilla ögonsten och vi kan inte tänka oss ett liv utan henne.